Songs of Old Norse Gods and Heroes
De nordiska guda- och hjältesångerna

This is the poetic Edda (Edda Sæmundar), in the original Old Norse (Icelandic), and translated to Swedish by Erik Brate. The elektronic edition is produced by Lars Aronsson, Adalsteinn Davidsson and Ulf Trygve Tollefsen.
Old Norse original Swedish translation
by Erik Brate
Völuspá Valans spådom
Hávamál Den Höges sång
Sången om Vavtrudner
Sången om Grimner
Sången om Skirner
Sången om Harbard
Kvädet om Hymer
Loketrätan
Þrymskviða Kvädet om Trym
Sången om Allvis
Balders drömmar
Rigstula
Hyndlas sång
Völundarkviða Kvädet om Volund
Kvädet om
Helge Hjorvardsson
Första kvädet om
Helge Hundingsbane
[Helga kviða Hundingsbana II]
Frá völsungum
Andra kvädet om
Helge Hundingsbane
Gripers spådom
Sången om Regin
Sången om Favner
Sången om Sigrdriva
Brottstycke av det större
kvädet om Sigurd
Första kvädet om Gudrun
Det korta kvädet om Sigurd
Brynhilds färd mot Hel
Nivlungarnes dråp
Andra kvädet om Gudrun
Tredje kvädet om Gudrun
Oddruns gråt
Kvädet om Atle
Den grönländska sången om Atle
Gudruns eggelse
Sången om Hamder
Grottesången
Groas sång
Sången om Fjolsvinn
Solsången
Frá dauða Baldurs

Notes to the Old Norse version

The "o-cedilla" is an o with a comma (,) below it. This letter was used in Old Norse, but is not represented in the ISO 8859-1 character set. In modern day Icelandic, it has been replaced by "o-dieresis", an o with two dots on top (ö). In the electronic edition, we have chosen to do the same.

The electronic text of "Völuspá" is a contribution from Adalsteinn Davidsson. He notes that this is the text of Codex Regius with two exceptions:

The electronic text of "Frá dauða Baldurs" is a contribution from Ulf Trygve Tollefsen. He notes that this is a direct transcript from page 69 in "Språklinjer", published by Norsk Undervisningsforlag in 1991. The original text has been slightly revised, well over 100 years ago.

Om den svenska översättningen

Detta är den poetiska eddan, även kallad Edda Saemundar, och innehåller sånger skrivna efter fornnordiska versmått. Detta verk ska inte förväxlas med Snorre Sturlassons edda, som huvudsakligen är skriven på prosa med små inslag av vers.

Översättaren Erik Brate var en tidig svensk språkforskare. Han föddes 1857 och dog 1924, därav den gamla verbböjningen och ålderdomliga stilen.

Originalverket har oefterhärmliga illustrationer av Carl Larsson med flera. Den som vill läsa Eddan som en bok på papper, rekommenderas köpa den vackra faksimilutgåva som bokförlaget Niloé gjort 1990 med ISBN 91-7102-234-1.

Om stavrim

De fornnordiska versmåtten använder inte slutrim, som vi är vana vid, utan allitterationer eller stavrim. Det betyder att de tryckstarka stavelserna ska låta likadant i början. Detta lever kvar i dag i en del svenska talesätt som "räven raskar", "en grön grangren", "Staffan var en stalledräng" eller "bagare Bengtsson bakar bara brända bullar bakom berget". Här i Linköping säger infödingarna "ränna Roxen runt i rödrutig regnrock", med sina mycket speciella mjuka r-ljud.

Alla konsonantljud stavrimmar med sig själva, ett typexempel är ramsan om bagare Bengtsson. Specialfall är sk-, sp- och st-, som här räknas som egna ljud. Orden skopa och stapel stavrimmar alltså inte, däremot stavrimmar skopa och skaka. Alla andra s-ord (utom sje-ljuden) stavrimmar inbördes. Alla vokaler anses som ett enda ljud, så orden ansvar, elak, otur och övning stavrimmar alla med varandra.

Märk att Göte, hjul, jacka och ljuster alla har j-ljud och därför stavrimmar med varandra. Ordet gelé har däremot sje-ljud och stavrimmar i stället med sjukdom, skjuta och stjärna. Det är hela tiden lätet, och aldrig stavningen som avgör.

Märk också att det ska vara betonade stavelser som ska stavrimma. Detta var inget problem för vikingarna, eftersom det bara är lånord som har annat än första stavelsen betonad. Orden bagare och bedragare stavrimmar inte, med däremot orden bedragare och duktig.

Om versmåtten

Det vanligaste fornnordiska versmåttet kallas fornyrdislag och har strofer om åtta rader, indelade i fyra fjärdingar. Varje fjärding har en uddrad och en jämnrad. Varje rad har två betonade stavelser. Den första betonade stavelsen i jämnraden kallas huvudstav och måste stavrimma med endera eller båda av de betonade stavelserna i uddraden. I den här elektroniska utgåvan har jämnraderna dragits in något åt höger. Det är fornyrdislag och ett exempel är Valans spådom.

I den poetiska eddan förekommer ofta ett versmått som på isländska kallas ljodahattr (?) och som har sex rader per strof. Varje halva av strofen inleds med två rader som bildar en fjärding, precis som i fornyrdislag. Sedan kommer en rad med tre betonade stavelser varav minst två ska stavrimma med varandra. Denna ensamma rad har i den elektroniska utgåvan dragits ut något åt vänster, för att göra mönstret tydligare. Ett exempel på ljodahattr är den Höges sång.

[legal] [privacy] [GNU] [policy] [cookies] [netiquette] [sponsors] [FAQ] [man]


Polarhome, production since 1999.
Member of Polarhome portal.


Vote for polarhome
Free Shell Accounts :: the biggest list on the net